Sova i kyrkan

Jag log nog invärtes när den unga flickan längtansfullt sade: ”Jag skulle vilja också sova i kyrkan, vara här precis hela tiden!”
Hon hade lämnat sitt liv åt Jesus lite tidigare och efter det fanns hon i kyrkan varje gång där hände något. Hon var med på syföreningen och församlingskonferens, hon deltog i bibelstudier och ville vara med när de gamla damerna hade sitt bönemöte. Och förstås i gudstjänsterna på söndag, både på förmiddagen och på kvällen. Hon älskade att vara i kyrkan, tillsammans med de andra som tror på Gud.
Och nu ville hon också sova där. Jag tror att hon upplevde att hon på ett speciellt sätt just i kyrkan var omgiven av Guds kärlek och nåd – att kyrkan var den tryggaste platsen för henne.
Det blev nog inte ändå så att hon sov i kyrkan. Det var kanske mest fråga om en längtan och en dröm. Och småningom upptäckte hon världen utanför och fann sin egen uppgift just där, bland människor som ännu inte kände Jesus. Då var hon inte länge med på de gamlas bönemöten – men hon grundade en egen bönegrupp för ungdomar. Hon kom inte längre till syföreningen för hon började hjälpa en kamrat med läxläsningen. Men varje söndag satt hon på sin plats i kyrkan, varje söndag firade hon gudstjänst med sin församling och utrustade sig för den kommande veckan.
Oavsett vilka uppdrag församlingen har utanför kyrkans väggar så är söndagens gudstjänst ett centrum för församlingens liv. Det är där vi möts i lovsång, eftertanke, delgivning och bön. Det är därifrån vi sedan går ut till det skiftande vardagslivet. Det är viktigt att vara med i gudstjänsten! Vi önskar ju att också våra vänner och grannar skall komma till kyrkan, för vi tror att de skulle må väl av det.
Därför är det så viktigt att du och jag finns där. Att gudstjänsten är viktig för oss säger något för omvärlden: det är här som kraftkällan och friden finns, för honom, för henne! Så kom och var med – trots att du inte får sova i kyrkan!
Pastor Kaikka