Helsingfors metodistförsamling

I bilagan finns församlingens programblad för den närmaste månaden.

Jag log nog invärtes när den unga flickan längtansfullt sade: ”Jag skulle vilja också sova i kyrkan, vara här precis hela tiden!”
Hon hade lämnat sitt liv åt Jesus lite tidigare och efter det fanns hon i kyrkan varje gång där hände något. Hon var med på syföreningen och församlingskonferens, hon deltog i bibelstudier och ville vara med när de gamla damerna hade sitt bönemöte. Och förstås i gudstjänsterna på söndag, både på förmiddagen och på kvällen. Hon älskade att vara i kyrkan, tillsammans med de andra som tror på Gud.

Det händer så mycket i människans liv. Det som händer formar oss – vilket i sin tur ibland för vårt liv i nya banor, ger det nya former, får oss att välja nya vägar.

Att bli omformad är inte alltid positivt. Det beror ju helt och hållet på vad ändringen fört med sig. Ibland utsätts vi för negativa människor och om vi låter deras tankar och värderingar styra oss kan bli riktigt tokigt. Ibland ger livet oss sådana törnar att vi kan bli bittra, hämndlystna och hårda. Det är inte heller en bra förändring.

I Jesajas bok, början av kapitel 18, vill Gud lära profeten något viktigt:

Hos Gud finns allt det som vi människor behöver. Det mänskliga livet är bristfullt, men Gud har beredskap att förse oss med det som vi saknar. Allt det där som vi längtar efter – helhet, godhet och harmoni – det finns tillgängligt. Det gäller bara för oss att hitta det äkta livets källor. I Jesus Kristus finner vi dessa källor, hans försoning och kärlek skänker vårt liv den kvalitet det tidigare saknat. Den helige Ande är det redskap Gud använder för att hjälpa oss i en fortsatt förvandlingsprocess mot mer av helighet, djupare glädje och större generositet. Vi får mogna.

Genom allt det vi gör i församlingen, firar gudstjänst, samtalar och ber med varandra samt håller möten och sammanträden, hoppas vi att vi skall höra Guds tilltal och uppfatta hans vägledning för oss. Problemet är bara det att vi kan vara så upptagna med att ”göra Guds rike” att vi inte hör när Gud talar till oss. I predikan är vi kanske mer intresserade av träffsäkra formuleringar av våra egna ord än av Guds röst. I bönen kommer vi med våra långa önskelistor i stället för att stilla oss inför det Gud vill göra med oss.

Det är inte lätt att vara kristen. Det kristna livet är en kamp. Om vi väljer det kristna alternativet innebär det att vi går in för att möta ständiga utmaningar. Omgivningen bemöter oss med misstro. Vi stöter på motstånd från en värld, en kultur och en samtid som inte vill veta av Kristus. Det finns också ett motstånd inom oss själva. Vi bär på behov av självhävdelse och en vilja att söka efter det som behagar vårt ego. Men detta går inte ihop med korset och dess budskap.