Det var en fantastisk fest! Kyrkan var välfylld. Två lutherska biskopar och en baptistpastor påminde oss om att vi är en del av Kristi kyrka på jorden – en viktig markering i dessa tider av polarisering och splittring. Några vänner, som delade minnen från 80-,70-, 60-, 50- och 40-talen, påminde oss om att en församling består av människor, som exemplifierar och gestaltar det församlingen står för. Och med en gammal latinsk bön kastade kören oss rakt in i den aktuella situationen i världen: ”Skänk fred, o Herre, i vår tid, vem annan kämpar här för oss, om inte du, vår Gud.”
Och vad ska vi göra nu då? Efter ett jubileum som vi arbetat för och så mycket sett fram emot? Jo, då går någon av oss ut i blåsten och det begynnande snöslasket och planterar blommor! Med hopp och visshet om att Herrens nåd inte tar slut. Varje år och varje dag är den ny!